En plötslig insikt..

Att jag inte gör saker för min skull, jag gör saker fast jag egentligen inte vill längre.
Att den här känslan jag haft faktiskt är större än jag velat tänka på...
Att också behöva tala om det för någon som man ändå tycker om men att man inte ser saker på samma sätt längre.
Att det är något som har försvunnit...

Fy fan säger jag bara...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0