Vad gör man?

Den ultimata utmaningen för mig personligen har väl alltid varit att uttrycka vad jag känner för dom i min närhet, mina nära och kära vänner och familj...
Det som är jobbigt ska inte pratas om eller visas, ett eget krav på censur om mitt inre "kaos". 
Att själv inte kunna acceptera att man mår dåligt som om det vore någon sorts tabu, är man inte glad så är man dum i huvudet och besvärlig....
Det har jag också diskuterat med en vän, varför kan man inte bara få säga att man har en dålig dag?
Alla har dom...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0